30 March 2023
– Läraryrket har gått från att vara ett friskyrke till ett riskyrke
I antologin Skolan efter marknaden ger forskare, opinionsbildare och lärare sina bilder av vad marknadsmekanismerna gör med skolväsendet – och hur den svenska skolan kan se ut efter att marknaden släppt sitt grepp. Bakom boken står författarna och huvudredaktörerna Marcus Larsson och Åsa Plesner, som i många år jobbat idogt för att uppmärksamma ämnet.
För vem är boken skriven och varför ska jag läsa den?
Marcus: Boken vänder sig egentligen till alla som bryr sig om den svenska förskolan och skolan. Marknadsstyrningen påverkar inte bara lärare, barn och elever i vinstdrivande verksamheter, den påverkar alla som befinner sig i förskolan och skolan och i förlängningen hela samhället. Vi vill visa att när styrningen av utbildningssektorn inte utgår från vad som är bäst för undervisningen, utan från vad marknaden vill ha och från statens krav på att kontrollera marknaden, då blir förskolan och skolan sämre för alla.
”Läraryrket har gått från att vara ett friskyrke till ett riskyrke” skriver ni. Hur kan det ha blivit så här?
Marcus: I början av nittiotalet genomförde politiker ett antal större reformer med syfte att göra utbildningssektorn effektivare, så att samhällets kostnad för förskola och skola skulle kunna minska samtidigt som kvaliteten i verksamheten skulle öka. Konkurrensutsättningen av förskolan och skolan är en sådan reform. Genom att skapa en marknad där olika aktörer tävlar om barns och elevers skolpeng tänkte man sig att nya – och billigare – arbetsmetoder skulle vinna spridning. Tyvärr funkar inte utbildningssektorn så. Det är mycket svårare att effektivisera undervisning än att till exempel effektivisera produktionen av en bil. Istället har lärare tvingats öka tempot i arbete vilket gjort att den psykiska ohälsan ökat och att det som en gång var ett friskyrke istället blivit ett riskyrke.
Bokens skribenter – opinionsbildare, lärare och forskare. På vilket sätt har deras olika bakgrunder bidragit till boken?
Åsa: Det är en bred skara skribenter, som vi bjudit in eftersom de har varierade perspektiv på skolans styrning och är skickliga på att dra slutsatser och förklara dem. En del är forskare som antingen har statsvetenskapliga och ekonomiska perspektiv på styrning och som förklarar viktiga teorier för att förstå hur en stor samhällssektor som skolan styrs. Andra forskar just inom pedagogik av olika slag, och de berättar om hur skolans styrning märks av i klassrummet. Lärarna som skriver utgår från sina erfarenheter av att jobba i den här styrningen. Vi har också bett alla att försöka formulera vad de tycker att skolan behöver mer av i framtiden. Om vi tänker oss att marknaden inte längre skulle vara den viktigaste idén i skolan, vad ska ersätta den?
”Skolan behöver något nytt. Det här är en bok om skolans och lärarnas framtid.” Kan ni ge en fingervisning om vad det är för nytt skolan behöver?
Åsa: Det spännande är att oavsett bakgrund så kommer nästan alla skribenter med förslag som rör lärarkårens roll. Ge stabila förutsättningar för lärararbetet och dra nytta av vad lärare kan, det är det centrala budskapet om man lägger ihop alla kapitel. Och det finns redan många genomtänkta förslag för hur det kan gå till. I bokens avslutning listar jag nio stycken. Det är förslag som rör sig från fackliga frågor, som att avtala om en lagom mängd undervisningstid för lärare, till olika politiska reformer. Alla idéerna passar inte ihop med varandra, så det är inte ett manifest, utan det är ett sätt att visa på att det finns många vägar framåt för skolan efter marknaden.
Vad hoppas ni att läsaren ska ta med sig efter att ha läst boken?
Marcus: Vår förhoppning är att fler ska komma underfund med att mycket av den kritik som lärare och många forskare har mot marknadsskolan inte grundar sig i ideologiska skäl, som till exempel att det skulle vara något fult med vinster. Istället beror den här kritiken på att marknadsstyrningen fråntar experterna – lärarna – verktyg för att göra ett så bra jobb som möjligt. Vi hoppas även att boken kan bidra till att skapa ett gemensamt mål att sträva mot för alla oss som inte längre tror på skolmarknaden. Ökat utrymme för förskolans och skolans professioner och ökat friutrymme för lärare tycker vi är rimliga saker att kämpa för. Förhoppningsvis kommer läsarna också att tycka det efter att de läst ut boken.
Om huvudredaktörerna
Marcus Larsson är lärare och arbetar på en friskola i Göteborgstrakten. Han har tidigare varit regionalt skyddsombud för Lärarförbundet och lokalpolitiker.
Åsa Plesner är doktorand i företagsekonomi på Stockholms universitet. Hon har tidigare arbetat som bland annat administrativ chef och kvalitetschef på friskoleföretag.
År 2015 lärde Marcus och Åsa känna varandra på Twitter och har sedan dess diskuterat välfärdens villkor.
